Jag kom och tänka på en grej, undrar om oscar är för liten för att skämmas över mig?
Om min mamma betedde sig som mig skulle jag skämmas ihjäl tror jag.
Blir jag irriterad då struntar jag i om det så står en eller 100 personer brevid.
När vi var ute och handlade i dag så trodde krille helt plötsligt att vagnen förvandlats till en RACERBIL!!!?
Jag och oscar tog det lungt, plockade lite frukter, oscar gick till lekhörnan, jag tog några luktpennor till honom och en fot till julia att bita på.
Helt plötligt var krille borta, man hör oscar gapa över halva city gross:
- PAAAAPPPPAAAAAA!!!
Sen förvinner jag bakom en pelare: - MAAAMMMAAAAA!!!
Jag gapar lika högt tillbaka
- JAAA OSCAAAAAR JAG ÄR HÄÄÄÄÄÄÄR!

Jag lassar wienerkorvar, risgrynsgröt, yoghurt, mer yoghurt, fetaost,riskvick,glass tappar hälften på golvet, är redan innan irriterad
Oscar får springa efter, framme vid barnmaten ser jag krille och vagnen "jag ska bara ta lite grejer till julia" ropar jag.

När jag är klar ser jag krille och vagnen vid kassan, krille står och betalar!!!
- va faaan, står du och betalar?!?!? väser jag högt (så de andra ska förstå att jag inte orkar ställa mig längst bak i kön)
Får stämpla in.

Krille vill alltid marathonhandla, han tycker jatt jag plockar på mig en massa skräp, att det alltid ska ta hundra år för mig. Jag får alltid springa omkring som en yr höna med varor i hela famnen.

.