jobbigt.

Jag fattar inte hur man kan vilja ha fler än två barn.
Jag utgår helt från mig själv, måste ha dålig förståelse för andra för jag gör verkligen inte det.
Men det är ju hur vi lever, än så länge så kan vi leva impulsivt, men nånstans måste det ju ta stopp och bli som det blir för de flesta andra?

dvs, svårt och omständigt att göra oväntade saker.

Många måste planera allt, jag är sån som bara ringer fem i sex "vad gör niii?" och inte fem i sex två veckor innan för att planera för fem i sex.
Det finns faktist en till i området som är så, som ringer fem i sex, och det är kuligt.



När oscar går på dagis ska han helst somna innan 21.30 och dagarna ser väldigt likadana ut.
Fram tills middan går det mesta av tiden ut på att hålla honom vaken. I alla fall om man åker bil eller är hemma, åka bil efter dagis är nästan omöjligt.

Vi är väl lite speciella, eller så är vi normala, vet ej. men jag tycker att många andra slaviskt lever efter sina planer, typ min mamma, om dom har bestämt att åka och handla på onsdagen får inget rubba det, och så är andra också.
Vi kan vara påväg nånstans och sen bara
"äh vi vänder och åker till din syrra i andra sidan stan istället"


Det gjorde vi sist vi skulle storhandla, drog dit, köpte kyckling och potatissallad och slappade.
Vi måste ju inte leva så, men vi bara är så...fast viss planering har vi och jag kan väl tygla min impulsivitet aningen bättre nu när jag närmar mig 30.
(efter 30 är man vuxen)

Sen älskar jag att ha tid att sitta vid datorn och sova också. Vara uppe sent och sova länge.
Det brukar inte vara en bra kombination om man har barn.
Med oscar har det funkat examplariskt, och som synes hittills, med julia med.