Jag hatar brittisk engelska. Åh vad jag hatar det.

Nyss ringde en kille upp och pratade svinfort.

Direkt när jag svarade tänkte jag: "åhnej"

I bakgrunden skrek julia och krille ville att jag skulle ta henne, det gjorde inte saken bättre.

Men det räckte med att höra declined, want, bonus.

Sen sa jag "i can't make a deposit right now, i have som trouble with my bank"

Då var han tyst, så jag antar att jag svarade helt galet.

Men jag förstod att han sett att min bank inte accepterat ett uttag, att han ville ge mig en bonus och om han kunde hjälpa mig med insättningen.

Skulle fixa de i morgon sa jag.

Jag har alltid vart bra på att stava, kan alltid stava orden rätt, utan att ens veta vad de betyder. Jag och krille kompletterar varann bra, för han förstår alla ord, men kan inte stava lika bra.

Dock hade jag ingen nytta av det under våra tre år i skolan tillsammans.