I dag när jag satt vid bordet på öppna och drack kaffe satt det en tjej i min ålder mitt emot, jag började irritera mig mer och mer på henne eftersom hon såg så kaxig ut!

Oscar satt brevid och byggde ett pussel utan att människan gav ifrån sig en endaste min.

Sen hamnade vi ensamma hon och jag i ett rum, hennes barn åkte rutschkana.

Oscar frågade vad hon hette, "theresia" svarade tjejen.

"så kan man ju inte heta!!" utbrister oscar,

"jooo" säger tjejen och skiner upp som en sol och börjar snacka.

Båda hennes barn är jämngamla med mina.

Tjejen var ju hur trevlig som helst.

Jag bildar mig alltid en uppfattning av folk bara bara några minuter, sekunder! Så är kanske de flesta? Eller så är jag jävligt fördomsfull.