Jag är uppe nu, i morgon får jag stå mitt kast och vara en trötter, visserligen ska vi bort på eftermiddagen, till min barndomskompis som ska få barn om 8 veckor.
Eller tidigare, det vet man ej.
Får sova lite med julia, försöker få med oscar också.
Fattar inte hur man kan vara så trött som jag var och slaggade två ggr hos kompisen, till att vara helt klar under natten.
Känns som man går på uppåt varenda natt...
Dessa små power-naps verkar ruskigt effektiva. Det var tanken med i natt.

Tiden rusar iväg, bävar för måndagen.
11.00 läkarbesöket....kan inte sluta tänka på det, fruktansvärt!!!
15.30 tandläkaren, gröta med två rotfyllningar "sätt upp henne på en timme" var det sista hans sa innan jag gick.
Tandläkarbesöket känns inget i jämförelse med läkarbesöket dock.
Och när det känns tungt så har jag lovat mig själv att tänka på mikkan, som var så uppåt trots att hon var döende i skelettcancer...