Jag och julia var och lämnade oscar nyss.
Hatar verkligen dessa mornar!!!
Oscar är inte alltid på sitt bästa humör, fine!! men när varken jag eller julia är det heller är det kämpigt.
Han äter så dåligt också, sätter jag på teven sitter han bara och glor där, sätter jag inte på teven lägger han sig i soffan och försöker sova, sätter jag honom vid matbordet...(vem fan vill sitta vid matbordet och stirra in i en vägg?mörkt är det också, hatar vår matplats)
Så det resluterar i att jag helt enkelt matar honom i sängen!
fil med guldmusli vart det idag.

Sen på med alla kläderna, ena ungen skriker i ena rummet, andra gnäller likt en mistlur!!
Så när ungarna är klara står jag där som ett fån, helt näck, för jag har ju helt glömt att jag också ska med ut!
På dagis leker alla med varandra, perfekta, ingen som behöver känna sig utanför, antagligen bara min pojke...

Ingen som säger hej heller, bara personalen, känns helt meningslöst att han ska gå på dagis.
Jag vet inte, personalen säger att han leker så braaa,allt är så braa. men varför känns det aldrig braaa att lämnga han då?
hela daiset vimlar av skitungar som är elaka och inte låter några vara med.
går förbi några skitungar som leker fint, ingen som säger nåt, de leker runt oss, jag börjar bli förbannad, oscar ser ..bara glad ut!!!?

Okej..oscar ser glad ut, ingen skada skedd. kanske är barn bara så? kanske var för längesen för att minnas hur det var, kanske är barn bara såna som tycker det är kul att göra andra utanför och pysslar inte med saker som att säga hej?

barn kanske inte bryr sig, de kanske är för små för att bry sig?

stackars barn, jag tycker så synd om barnen ska behöva gå i skolan.
att lära sig, jättebra men allt annat runt omkring.