Jag går hela tiden och känner efter.
"mår jag inte lite illa ändå?"
"är det dags för en primperan?"


Igår var krille hemma hos några av hans släktingar, idag fick jag höra att barnen låg och kräktes.
Nu har det vart två falskalarm.
Först kräktes lilla olivia dan efter att vi hade vart där och käkat deras kakor, tre dar senare kräks oscar mitt i natten i våra sängar.
Efter narkosen,efter massa godisätande.
(Bägge två hade ätit för mkt snask och kräktes pga det.)
Nu finns det ingenting att skylla på!

I natt ska jag pissa i en flaska, hoppas verkligen ingen misstar den för att vara en vitaminjuice från apoteket, då den kommer ha samma färg.
Men nu har jag så lågt socker att jag knappt kan stava, tangentbokstäverna är en enda sörja.
För en stund sen hade jag 2,4, nu har jag väl ännu lägre, trodde att glass + misslyckad halvfabrikatspaj skulle hjälpt.