Så små var vi när vi träffades sist.
Vi står brevid varann.


Idag har jag träffat min gamla barndomsvän, när jag fick syn på henne och förstod att det var hon kände jag inte igen henne, hon kände inte igen mig heller.
Fick träffa hennes mamma, det var kul, massa minnen.
Jumer vi pratade med varann desto mer kände jag igen henne.
Hade många roliga saker att skratta åt.
Otur bara att jag hade lock för örat samt hörde min röst *20 när jag pratade, så jag vet inte om jag pratade normalt, viskade eller skrek.

Mer än hälften av personerna på bilden har jag precis suttit och studerat noggrant på facebook, men det var bara en som betydde nåt såhär i slutändan.

/////

susning.nu:

Slutänden
Är en sammansättning av orden slut och ände.
Har en tendens att väldigt ofta felstavas som slutändan vilket betyder ungefär slutstjärten, slutrumpan etcetera. Således får det sammansatta ordet vid denna stavning en helt annan, om än komisk, innebörd.
Av denna anledning ansåg författaren det vara av stor vikt att genom denna artikel påvisa hur slutänden egentligen bör skrivas för att dess betydelse skall bli korrekt.
Slutänden stavas alltså med e i änden och inte a såsom många tycks tro. ////

Stackars klasskompisen på bilden, ett helt huvud längre än oss andra, så fick hon heta "stora maria" till på köpet, och den andra maria fick heta lilla maria.
Var väl lika genomtänkt som att jag satt på mig de där oranga strumporna, som synes.