När jag hade varit vaken en stund i sovrummet, legat och pratat med oscar hör jag att krille är hemma. Han hade vart på jobbet tidigt i morse men fått ledigt.
Krille tar alla chanser han får att vara hemma.
Oscar ville vara hemma från dagis, vi låg och snackade lite.
Han sa att han inte vill springa så sakta, jag sa att tyvärr är det så, men han har så mycket annat han är duktig på, alla är olika bra på saker, det viktigaste är inte att springa fortast osv.
Sen frågade jag om han ville att fröken skulle prata med barnen.
"men då är ju du med, på samlingen" sa jag.
"nej inte om jag är hemma" säger han.
Så jag ringde till hans fröken och snackade med henne, sa att jag ville att hon skulle prata med barnen, berätta att han har det lite svårare med höger fot och hand. Hon sa att det märks inte på dagis, han är alltid före när de går till skogen osv, men kanske att nåt barn har sagt nåt,menade hon på.

Jag sa det att det kanske kan vara bra att ta upp det, även om man inte märker av det så kanske de andra ändå ser att han inte springer lika fort, och att de inte bara tycker att han är dålig. Sen ville jag inte att hon skulle säga att det är en cp-skada, det låter så grovt.

Även om man egentligen vill få bort synen man har på det idag så känns det inte rätt att oscar ska behöva "offra" sig. Och det höll hon med om.
Fan altså, när jag stod i provhytten i veckan och prövade kläder hörde jag ett gäng småtjejer stå och tjattra, "den här sitter så cp" "den är så jävla cp" "cp-byxor" osv.
CP betyder väl lika mycket som mongo betyder mongo, det säger ju folk också om allt.

Nu är krille med julia på bvc, hon ska få vaccin.
Sen kanske farfar ska med oscar till skansen.