I morgon ska krille på suparkryssning med jobbet.

Tycker alltid det känns jobbigt att behöva vara själv, sova själv osv.

Varför vet jag inte, spelar ingen roll att jag har barn hemma för det var likadant innan.

Men sen när man väl är där är det skitskönt.

Med barn känns det jobbigt innan att behöva ta hand om barnen själv, men sen så har vi alltid haft det skitmysigt.

Handlat mat ihop och bara har det mysigt.

Kanske umgås jag med barnen mer då, när man bär allt ansvar själv?

Jag skulle inte vilja vara ensamstående just för att jag vill vara ihop med krille, men annars är det inget som skrämmer mig.

Ibland tror jag att ensamstående kan vara bättre föräldrar, inget tjafs två vuxna imellan framför barnen, ta eget ansvar = ge barnen mer tid, bara sig själv och barnen att plocka efter, tvätta efter.

Näpp, det är som sagt inget som skräms.

Om julia ska va på det humöret hon vart på idag tror jag dock inte vi får det så mysigt.

Men jag kommer nog att planera allt lite bättre, oscar kommer gå på dagis = julia kommer kunna sova ostört hemma på dagen = julia kommer inte vara en övertrött tjej.

Idag när Julia skulle sova ville även jag sova, krille var ju ändå ute i vardagsrummet.

Då kom oscar in var 5:e minut och sa "BUUU" och det var jätteroligt.