(Som om jag inte fick panikstressa ändå)
Innan jag somnade dvs vid fyrasnåret.
Höll på att fixa musik till mobilen, en sisådär 100 välvalda låtar, då dyker det upp en ruta
"d.e.t f.i.n.n.s. .i.n.t.e.t.i.l.l.r.ä.c.k.l.i.g.t.m.e.d.m.i.n.n.e."
Då blev jag glad.
Så det blev 8 låtar istället. Minneskortet måste vara paj.
Kunde inte somna så jag kollade på en gammal film "the cavering" den var rätt läskig, men det blir det flesta rysare efter midnatt.
Hur gick det med sprutan då?
Jo jag fick lokalbedövning och en hand på min panna av en mormorssköterska.
Det kändes ungefär som när man petar i ett hål i en tand (om fler gör så altså) och den där ilningen som framträder, ja så kändes det i ryggen.
Kände igen smärtan från edan där.
Julia höll sig i skinnet tills det var dags för mig att vila på britsen, 1-2 timmar, det gick inge vidare, hon gallskrek trots tutte.
DÅ dök min läkare upp som räddaren i nöden och fjantade sig med julia så hon tjöt av skratt (har aldrig sett henne så)
Läkaren mumlade nåt om spegelneuros...nånting, i helvete! julia skrattar för att hon är glad, så det så!!!
Jag känner min bebis bättre än en neurolog. *S*
Sen fick hon ett larm, och julia skrek värre än nånsin + kaskadkräktes på mig, så jag gick.
Fy satan vad det värkte i skallen, inte blev det bättre av att en annan morsa skulle tränga ihop sig brevid min barnvagn så att jag fick stå.
Jag ojjade mig och tog mig för pannan, typiskt mig, klart att hon ska ha sin barnvagn där, men inte när det blixtrar i skallen.
Krille erbjöd sig att hämta, att sticka från jobbet, men nån måtta får det va.
Sen ramlade jag nästan av bussen, för det strålade av smärta längs benen enda ner till hälarna.
Så det blev att gå som om jag hade en rullator.
Inte bara vanskapt, utan huvudvärk utan dess like samt kutryggad.
Det blir sängläge idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar