lördag 13 september 2008

Om denna skada blir bestående så har jag ett bra argument till varför jag håller för munnen när jag skrattar.


1 kommentar:

Anonym sa...

En kollega jag hade en gång i tiden fick ansiktsförlamning. I hans fall berodde det på stress, han hade det jobbigt med psyket och det satte sig i ansiktet. Kanske det bara är så enkelt för dig också? Stressen över att nyss blivit tvåbarnsmamma? Hoppas det känns bättre snart /Kram Kotten