Någon annanstans.

Varje gång jag blir så sjuk att jag inte tror att livet blir som förr så tänker jag "jag borde ta till vara på tiden, vara här och nu"

Sen blir jag frisk, och då är jag sällan här och nu, lite, utan oftast i framtiden i tankarna.
Sen blir jag sjuk och då tänker jag så igen, och ångrar mig varför jag inte tog till vara på tiden.


Det är nog därför man hade så roligt som barn, man var här och nu och gjorde vad man gjorde helhjärtat!
Som vuxen är man någon annanstans, kan räcka med en timme framåt "om en timme börjar idol" under idol: "i kväll ska jag läsa en bok, sen ska jag..." nån timme senare "i morrn ska det bli kul att..."osv...hela tiden tänka frammåt. Not good.


Tydligen har barn bättre minne än oss, eftersom de är så med.
Vi vuxna minns inte allt så bra, just för att vi var någon annanstans.