Hopplös.

Jag är helt värdelös på att ta telefonsäljare. Jag låter mig jämt nästlas in.

Idag kom andra paketet från go´boken. (jag är ännu värdelösare på att avbeställa också, något man ofta måste göra för att slippa fler leveranser)

Igår ringde en tjej som hade sååå bra erbjudanden, för vi är ju sååå i behov av en ny mobiltelefon.

Ytterligare en altså, av de tre,fyra helt fungerande lurarna.

Det hela slutade med att krille fick ringa och avbeställa.

Krille är alltid så bestämd, han låter dom inte gå längre, ta omvägar. Nej bara.

Ska det vara så svårt?

Ibland är han lite för bestämd, eller frågar för bestämt, typ om man väntar på mat eller så, liksom bara "var är vår mat?"

Jag ville ursäkta honom, fast egetligen var det ju inte konstigt att han undrade den där gången, vad hade det tagit? en timme för en planka?

Om folk är trevliga så tar det lååång tid för mig att komma til saken.

J-ä-m-t.

Som igår då t. ex, när jag avbokade den där försäkringssnubben, då sa jag till Amanda att jag var sängliggande för jag hade gjort en lumbalpunktion, och nästa vecka skulle vi kanske åka bort.

(jag ville nog gärna säga varför och vart, men hon avbröt mig nog antagligen)

HÄRREGUD!!!!

Jag måste lära mig detta, jag behöver inte förklara allt för folk, för folk har inte med det att göra, dessutom bryr dom sig inte.

Det säger krille iofs ofta till mig, att jag måste sluta med mina bortförklaringar.

(även om dom är sanna)