Hemskt jobbigt.

Vilken fruktansvärd kväll!! härregud!!!!

Det började med att svägerskan kom hit och sa att min läpp hängde lite.
Då fick jag panik och ringde sjukvårdsupplysningen som aldrig svarade, ringde till huddinge, de bara skickade mig vidare dit om och om igen.
Tillslut efter mycket tjat kom jag till närakuten på HS som tyckte att jag skulle åka in direkt.
Krille skjutsade dit mig.
Jag var sjuk av oro.
Alltid när han släpper av mig där på akuten så verkligen ranglar jag in och känner mig fullkomligt dödssjuk!
Jag - Halva mitt ansikte är bortdomnat, har jag fått en hjärnblödning?
(till första bästa människa som såg ut som uskor eller ssk)

Sen togs det blodtryck, puls 120 och bt på 130/70, så blodtrycketvar bra.
Jag grimaserade framför spegeln i rummet där jag låg. Kan jag blunda med bägge ögonen?
Nej men hjälp, det kan jag ju inte!!! sen stod jag och stressade upp mig och ja mig ner istället.

Sen kom läkaren.
En rysk tant som jag hade aldeles för mycket fördomar mot.
Jag sa att det kanske kan bero på diabetesen, sen tittade hon som ett frågetecken på mig, då förklarade jag att det kan domna sådär av det.
(wtf, vem är detsom är läkaren? hon eller jag? liksom)

Sen började hon slå på kroppens alla reflexer, bad mig göra det ena och det andra, peka med fingertoppar mot näsa, gå balansgång, visa min styrka i be och armar (vilket träningspass)
OSV....
Sen gjorde hon an asläskig sak som fick mig att nästan skita ner mig.

Hon bad mig att blunda hårt, och hon skulle försöka öppnamina ögon.
Höger sida: nej där lyckade hon inte.
Sen försöker hon på vänster öga och jag kniper hårt ihop det, men det bara öppnas, MEDANS jag blundar!!!

jag skrek rakt ut och hoppade bakåt i sängen.
Sen skulle jag samla luft i kinderna och hon skulle trycka, höger sida kunde jag hålla emot, men sen på höger kind bara pyste luften ur likt en ballong.

Hjääääälp!!! då var jag hispig kan jag lova.

"du har en ansiktsförlamning"

JAHA..då var de som jag trodde, hjärnblödning altså. Tänkte jag.
Läkaren trodde dock att det var ett virus.
Sen frågade hon mig
"är du så orolig att du ligger sömnlös inatt så gör vi en röntken på hjärnan för att utesluta"

Jag svarade att min brukare gått bort av stroke nyligen + att en del döttav det som jag känner, så jo det ville jag.
Sen kom en supergullig ssk in och tog prover.

Altså jag skulle vilja skicka blommor till dom, fan vilka underbara människor!!!!
har aldrig träffat såna empatiska människor som tar patienterna på allvar.

Krille har kommit och gått, julia skrek som en dåre hemma och han kom med henne, sen väntade vi tillsammans.
Han pasade henne medans jag fick röntka mitt huvud.

"vad ska du göra då?" frågar en kille i grön ssk-skjorta.
- jag ska röntka hjärnan!! (för jag är sjuk i huvudet)

Hade jag varit den killen hade jag inte kunnat hålla mig, för det var nåt i min ton som gjorde att man verkligen kunde förstå att man skulle kolla min skalle.

Sen låg jag i den där makapären och fick strålar genom huvudet.

Sen satt jag i väntrummet för folk som var sjukare än mig behövde sängen.
Fast först blev jag sur, för jag gick och handlade en tidning, när jag kom tillbaks fick jag gå till det offentliga rummet. Jag blev faktist irriterad på att tanten i kassan sa "du vet hur akut ditt är, om du behöver vara här"
på min kommentar om att jag kan få sitta till sex på morgonen.
Jag sa surt att ingen vet hur sjuk jag är, för provsvaren har inte kommit, och bara för att jag kan gå och köpa en tidning betyder det inte att jag är fullt frisk!
(men jag hade sånt tonfall för att hon var så jävla bitter - hon platsar i kassan!)

Jag pratade i två timmar med min vän, och julia fes såna oerhörda fisar så folk måste trott att det var jag, under tiden.

Jag kan säga att det var de längsta två timar jag väntat på ett provsvar, min dom!!! Har jag en stroke eller inte? eller rent av en tumör? det är fan riktigt jävligt att röntka hjärnan.
Men samtidigt vet jag ju att bara för att jag inte gör det betyder det inte att jag är frisk.

(jag är en sån åsna som inte går på mina cellprovstagningar heller - jag vågar inte...då kan ni tänka er mig, vänta på detta)

Men finally var det min tur, och det första den ryska tanten sa "du har ingen hjärnblödning eller tumör!"
I love you!!!!
Men vi skulle ta nåt ryggmärgsprov för att spåravad som orsakt förlamningen på måndag. Kan vara borelia eller nåt. Sen tipsade hon om att jag kunde tejpa ögonlocket om ögat inte ville stängas, på måndag kunde jag få en grej.

Jag kände att jag ville berätta hur glad jag varit av hennes bemötande, att hon tagit mig på allvar.
Gått igenom HELA kroppen, gjort EKG, röntken, massa prover. T.ex så sa hon
"du har ett TSH på 0,4 och blodsocker på 6,1" (+ fler saker) VILKEN läkare har sånt i huvudet???

TACK!!!!!