Amning.

En annan störande sak.

Idioter på familjeliv som gång på gång startar trådar med rubriken
"varför vill man amma en 2-åring?"
Och startar dom inte en själva så hänger dom alltid i dessa.


"Varför vill man amma så länge??? kan man inte ge närhet på andra sätt? jag tror att mamman inte vill sluta, vill inte klippa navelsträngen, mamman tycker att det är skönt"
Så fruktansvärt korkade åsikter säger jag!!

För det första stör dessa människor sig på att vi verka sakna andra sätt att mysa på/ge närhet.
För så är det ju! vi KAN ju bara amma, det enda vi är kapabla till.
Ammar man länge så måste det vara så, eftersom det ena MÅSTE utesluta det andra.

Varför dricka milkshake när det finns glass?
Ja så tycker jag om den punkten, dvs lika korkat utlåtande.

För det andra har de gett sig fan på att det är för VÅR skull.
Barnet har ingen egen vilja, men om barnet så har, så får de amma tills de blir tonåringar!
Vi är slapphänta människor som inte kan sätta gränser.

Oscar ammade i drygt 2,5 år.
Innan jag blev gravid resonerade jag som de andra, usch vad äkligt och perverst!!!
Tills jag själv fick barn, då insåg jag hur jävla sjukt det är att resonera så. Det kan aldrig bli vare sig äckligt eller perverst att amma sitt eget barn, för om man tycker det måste man ju själv ha nåt stort fel i skallen. Om man är så osäker på sin egen läggning.
Men hur som, jag lät honom amma (hemma) för att han ville det så gärna.

Då kände jag, nä fan heller att jag tänker sluta bara för att alla andra tycker att det är absurt!!!
Jag vet att han inte vill, eller att jag vill amma i många år till.
Men folk ska inte tro att man på nåt vis gör det för sin egen skull, det är rent bull.
Jag kände bara, jaha han vill amma, jag älskar det inte, jag hatar det inte, men visst!