Undrar hur det gått för oscar på dagis,egentligen. Man är så van med hans lilla dagis där alla har koll på allt.

Man kan fråga vem som helst hur mkt han sovit och ätit så har dom vetat det.

När man kommer till nya dagiset vet man inte vem man ska fråga knappt, men dom har ju slagit ihop hela dagiset så de är väl inte så vana.

Jag är så orolig för honom hela tiden, att han inte ska ha nån att leka med osv, så jag lägger märke till allt han gör och vad andra gör.

Det känns som att ALLA andra barn har så lätt för sig och bara leker med vem som helst, medans min son inte har det, (fast de säger att han har det)

Jag tror att jag tar det för seriöst, han är ju bara 3,5 år, men det är jag själv som är så känslig och har varit det som barn så jag tror att han ska vara likadan.

Krille säger att han var likadan, avvaktande, och det tycker jag att oscar är lite ändå...

Om jag ser att han söker kontakt med nåt barn som inte svarar på det får jag skitont i magen = icke normalt!

han svär inte på dagis heller vad jag förstått, altså kan han låta bli, och jag tycker att det blivit bättre på hemmaplan med sen han började där, och mer omtänksam, kanske pratar de mkt om det där?

För idag har han gett bort sitt kex som han ville ha till min kompis barn som ville ha hans, den vanliga (i trotsperioden; förlåt, utvecklingsperioden) oscar hade absolut inte gett det, men han gjorde det!

Jag var snabb med att påtala hur snäll han var!

Man måste ge beröm med, inte bara tjata och klaga som det känns som att jag bara gör, då kommer han dessutom söka uppmärksamhet på det viset, att vara "odräglig"

Jag träffade en kompis & svägerskan i parken.

När jag fick lågt socker hade jag inget att äta, då sprang min gulliga kompis iväg till nån kiosk och köpte godis.

Precis då öppnade himlen sig, så hon fick springa i ösregnet.

Det är tacken man får när man gör en god gärning! pfff....