tanter

Jag tycker att det är jobbigt att vistas bland äldre med barn, eller mammor som har typ 10 ungar.

Men framförallt äldre tanter.

(gubbar känner väl likadant, de anses nog vara helt lost av kärringarna)

Altså just nu vet jag inte om jag gör rätt med Julia, jag känner henne inte,

(fast dock bättre än andra)

jag vet inte om jag tolkar henens skrik rätt.

Troligtvis inte.

Men det känns som att jag på ett hum vet att det är tutte hon vill ha, eller om hon är trött (eftersom jag vet hur mycket eller lite hon sovit)

Men ändå känns det som att jag gör fel.

Nappen t. ex skäms jag lite för, jag tar ut den innan vi ska till bvc, och det känns bara som att äldre ogillar den.

Men äldre har också mycket konstiga föreställningar, som att de behöver träna lungorna och därmed är bra att de skriker, att leendet måste vara magknip, att det och det är så farligt, att man måste byta blöjan efter en kissning osv....

(det där med blöjan har nog att göra med att förr hade dom så dåliga blöjor)

Jag vet att jag har mer rätt än dom ang ovanstående, men det känns som att dom tycker att man är helt borta vad det gäller småbarn bara för att dom varit med så länge och att jag är ung kanske? Dom vet, helt enkelt!

Jag har fått en del (få, men ändå några) kommentarer ang sovning och napp av okända tanter i hissar och matbutiker, samt folk jag känner, så känslorna är inte obefogade.