pinsamt.

Igår hände nåt fruktansvärt.

Jag var på möte på jobbet, usch det var så känslosamt, brukarens partner kom dit och gav oss blommor och vi satt och pratade minnen, jag sa gå på begravningen sen.
När vi skulle gå så frågade om hon ville åka med oss eftersom krille hade bowling i närheten av mamma, då kunde vi åka dit.
Klockan var 15, krille svarade inte, jag ringde och ringde utan svar.
Ringde kusinens pappa som hämtade sin son där, men han såg ingen krille!
SHIT tänkte jag "han har försovit sig!!!!"
Krille ringde halv fyra (vi skulle hämtat honom kl tre) då vaknade han.
Hans nya telefon var typ inställd på ljudlös, han och julia hade sovit.

Då hämtar han oss och sen åker vi till oscar, jag vägrar gå in och skämmas, dessutom behövde jag prata med dom och göra det och vara 40 min sen? med jobbarkompisen i bilen och sen vara stressad över att de kanske inte har tid, nej tack!

Det hade gått bra för oscar i allafall, helt okej åtminstone.
Vi åkte till mamma....
Sånt där är det värsta jag vet!!!
framförallt första dagen.
Det har hänt en annan gång, bussarna gick inte pga snökaos och jag kom 1,5 timme sent till mitt nya jobb på den tiden. usch...

Aja, krille kunde kanske skylla på att vara en trött småbarnspappa.