Fan vad jag blir irriterad på vissa människors åsikter. 
Har läst lite i olika bloggar om skrikande barn, och jag håller med en tjej som skrev att
"man måste älska barn" och det håller jag med om, det är ett sånt jäkla daltande med barn nu för tiden (eller har alltid varit förutom att aga var tillåtet förr?)
"det är ju bara ett barn, det är alltid föräldrarnas fel om barnet beter sig illa" osv
Bonusmammor.
I diskussionsforum blir de lynchade om de klagar på livet som "bonusmamma"
(gillar inte det ordet, tycker det låter otroligt löjligt föresten)
Som kännt iallalfall på familjeliv.se där det mesta jag läser utspelar sig, så är de flesta anonyma, men ändå tror folk att dessa kvinnor går omkring och öppet kallar dessa barn för "jävla ungar" osv, vilket jag betvivlar, även om det säkertligen finns såna människor, det finns ju idioter till allt.
Men man kan absolut behöva ventilera sig, vilket en del gör då.
Men man visste väl vad man gav sig in på när man blev ihop med nån som hade barn?
Nä? det visste man väl inte? hur skulle man kunna veta att ungarna var så jobbiga t. ex?
Det mesta dyker ju upp i vardagslivet och ska man provbo då ett tag för att se hur det är? eller hur ska man veta?
(Jag tänker famförallt på hur jag och syrran var som barn som hatade jämt och ständigt typ på mammas nya man, även fast vi egentligen inte gjorde det så var det det vi visade större delen av tiden, men han hade mycket tålamod.)
Det är fan inte alltid synd om alla barn bara för att de är barn, vissa barn kan vara riktigt jävliga.
Men till det jag blev irriterad på.
Att folk tycker att man bör stanna inne om man har en skrikande unge, (ok fina restauranger men dit går jag inte varesig jag har en skrikande unge eller ej för de flesta barn under 5 har ändå inget bordsskick)
Men vanliga krogar, inte ens krogar, typ korvmojjar med sittplatser inomhus, och nöjesparker. (läste precis i nåns blogg att nöjesparker inte var nån hit med skrikande barn heller..??)
"dom kan väl få tyst på ungen?"
.....folk tror på allvar att man inte gör eller gjort allt i sin makt för att få tyst på sitt/sina barn?
VET ni hur jobbigt det är för en mamma att sitta på tåget med ett skrikande barn och att alla människor stirrar på en??
Eller i affären??
Vi sitter inte och tycker att det "är ok"
Har läst lite i olika bloggar om skrikande barn, och jag håller med en tjej som skrev att
"man måste älska barn" och det håller jag med om, det är ett sånt jäkla daltande med barn nu för tiden (eller har alltid varit förutom att aga var tillåtet förr?)
"det är ju bara ett barn, det är alltid föräldrarnas fel om barnet beter sig illa" osv
Bonusmammor.
I diskussionsforum blir de lynchade om de klagar på livet som "bonusmamma"
(gillar inte det ordet, tycker det låter otroligt löjligt föresten)
Som kännt iallalfall på familjeliv.se där det mesta jag läser utspelar sig, så är de flesta anonyma, men ändå tror folk att dessa kvinnor går omkring och öppet kallar dessa barn för "jävla ungar" osv, vilket jag betvivlar, även om det säkertligen finns såna människor, det finns ju idioter till allt.
Men man kan absolut behöva ventilera sig, vilket en del gör då.
Men man visste väl vad man gav sig in på när man blev ihop med nån som hade barn?
Nä? det visste man väl inte? hur skulle man kunna veta att ungarna var så jobbiga t. ex?
Det mesta dyker ju upp i vardagslivet och ska man provbo då ett tag för att se hur det är? eller hur ska man veta?
(Jag tänker famförallt på hur jag och syrran var som barn som hatade jämt och ständigt typ på mammas nya man, även fast vi egentligen inte gjorde det så var det det vi visade större delen av tiden, men han hade mycket tålamod.)
Det är fan inte alltid synd om alla barn bara för att de är barn, vissa barn kan vara riktigt jävliga.
Men till det jag blev irriterad på.
Att folk tycker att man bör stanna inne om man har en skrikande unge, (ok fina restauranger men dit går jag inte varesig jag har en skrikande unge eller ej för de flesta barn under 5 har ändå inget bordsskick)
Men vanliga krogar, inte ens krogar, typ korvmojjar med sittplatser inomhus, och nöjesparker. (läste precis i nåns blogg att nöjesparker inte var nån hit med skrikande barn heller..??)
"dom kan väl få tyst på ungen?"
.....folk tror på allvar att man inte gör eller gjort allt i sin makt för att få tyst på sitt/sina barn?
VET ni hur jobbigt det är för en mamma att sitta på tåget med ett skrikande barn och att alla människor stirrar på en??
Eller i affären??
Vi sitter inte och tycker att det "är ok"
VI tycker att det är skitjävla jobbigt!!!!!!
4 kommentarer:
Nä, det är inte så himla lätt att få dom tysta alltid... FAst jag tycker ändå oftast att folk mer tittar lite medlidsamt på en. Fast jag bor ju inte i en storstad iofs, kanske är det som är skillnaden.
Mvh Martina
Är man som barnfri vuxen på t ex Liseberg, McDonalds eller något köpcentra - då tycker jag att man är korkad om man förväntar sig att det ska vara barnfritt där. Barn ingår i de koncepten.
Bokar jag bord på en lyxrestaurang så förväntar jag mig inte att bordsgrannen är en fyraåring som kladdar ketchup på stolen.
Allt har att göra med vilka förväntningar man har, och de måste vara rimliga.
Så typiskt folk på familjeliv. =)
Men vad säger man, det finns folk till allt va?
jag håller med.
martina joibland får man nån medlidande snäll blick av en gammal tant :-)
Skicka en kommentar