Ibland föreställer jag mig tanken på att vara ensamstående med två barn.
Altså jag vet ju att jag hade klarat det, och att folk gör det.
Men bara vad otroligt svårt det nog skulle vara i jämförelse.
Bara det att gå till tvättstugan?
Krilles mamma och syster bor precis vid tvättstugan.
Så om man inte hade dom heller? då är det bara att knata iväg med spädisen och 3-åringen varje runda?
...eller ner till vivo igen och köpa mjölk som man glömde köpa när man just vart nere?
Eller som ikväll? fast då var jag själv hemma, spädisen håller på att vakna, jag känner att jag verkligen MÅSTE på toa.
På toa hör jag hör jag hur skriket utvecklar sig i högre stämmor, till det där hesa....
Och man bara inte kan gå ifrån muggen, och man bara önskar att 3-åringen inte släpar iväg henne och tappar henne i golvet.
Såna situationer går såklart att undvika, t. ex att spädis också får ligga och gosa sig på toan.
1 kommentar:
Det är ett äventyr att tvätta som ensamstående. Hade två barn under två år. När jag tvättade bäddade jag ned den lilla i filt i den där stålkorgen som finns i den gemensamma tvättstugan och satte två åringen på bänken man vikar tvätt på och pulade sedan in all tvätt i maskinen. Fram och tillbaka dit med två barn varje gång.. Inte var det kul.
Skicka en kommentar