Måste börja....

Nu är det snart slut på livets glada dagar, endast 4 dar kvar..(och det är nåt man ska se fram emot?)

Skämt åsido...jag tror att det är ett faktum.

Just nu lever jag och har levt rena rama lyxlivet!

vara uppe så länge man känner för, har ändå en unge som sover till minst 9.30 oavsett när han somnar, en unge som alltid gjort så, som aldrig klagat över att mamma sitter vid datorn och lever sitt eget liv några gånger om dan, och om han skulle klaga så har alltid pappa funnits där som han har kunnat brottas med eller bara gå ut och hitta på nåt.

Jag är helt seriös när jag säger att jag inte förstår och känner igen mig i vad andra föräldrar menar när dom säger: "sömnlöshet, att inte ha tid att skita & duscha ifred, att livet tar en helvändning" osv...

"Tittar medlidande på varann"...nepp!

Och krille har inte alltid varit hemma, under Oscars första år var jag hemma själv,(wow) sen när han blev ett var krille hemma ett år, sen började han på dagis vid 2, och jag jobbade heltid halvt som halvt (tog ut en del FP nån dag i veckan) krille jobbade heltid och sen halvtid...

Jag måste börja inse allvaret i det här.

Jag kommer ett få en unge som de flesta andras, som man får vanka med på nätterna, som har ont i magen, som växer upp och ställer stora krav som ettåring.....

Jag får tacka gud att vi fick ett barn som Oscar

(när man skaffar syskon, det måste underlätta!)

Han kan vara "som alla andra" med alla andra, men hemma....nej han är för det mesta "snäll", han vill själv fixa sin frukost, sätta på datorn, lyssna på musiksagor....OCH självklart vara en pain in the ass, men det är inte ofta faktist!