oscars förlossningsberättelse

hej här kommer en liten resume´av vad som hänt.

först vill jag tacka så mycket för allas omtankar & lyckönskningar, min kille har hållt mig lite uppdaterad.

Jag åkte ju in för c:a 1½ månad sen för att min BT-mätare visade lite höga värden, jag hade då 160/100 samt 2+ i protein så jag blev inlagd.

BT höll sig hyffsat stabilt & på urinsamlingarna låg jag jämt runt 0,3 gram men de ville ha mig kvar allafall.

den 22/12 skrev de ut mig tillsammans med lite BT-medicin, jag sov hemma 1 natt men kvällen efter började jag svettas & mätaren visade högt igen så vi åkte in, då hade jag lite högre proteinvärden samt högre BT, så det vart att fira julafton på sjukan men mamma kom med lite julmat & krille + syrror hälsade på.

På söndagskvällen kom det in en läkare som talade om att jag under en natt gått från 0,4 gram i samling till 3 så de funderade på ett snitt redan till kvällen!

Jag blev överlycklig som jag väntat....ja altså det _hade_ ju vart bra om man kunde hållt sig i ett par dar till men jag mådde så himla dåligt av allt detta så jag var inte ett dugg nervös, men de ville kolla om proverna blivit sämre till kvällen och om de hade det skulle jag snittas.

proverna visade sig inte blivit sämre så vi skulle avvakta.

På måndag morgon låg jag i sängen och kollade på pärmen som stod på hyllan och märkte att jag inte kunde fokusera blicken, - hjälp jag kan inte fokusera!!! ring på alarmet. skrek jag till kristoffer, jag svettades som en gris och visste att trycket var högt, men kärringarna på spec ville vänta...som vanligt...

"vila & vänta så kommer vi"

ja sen minns jag inget mer.jag vaknade upp med syrgastub och en hand att vila pannan mot medans de tröck in spinalen mellan kotorna X antal gånger.

Sen duttade läkarn med en tuss på kroppen & frågade om det kändes här & där, det drog lite & sen hördes barnskrik!! de tog upp hans lilla blå huvud till mig som jag fick pussa.sen måste jag slocknat igen och vaknade upp på uppvaket tror jag..mm vad skönt det var med morfin.jag minns inte om jag sov där nån natt, jag minns ingenting föresten, inte ens att mamma vart där,

jo jag minns att jag försökte ta blodsockret typ 100 ggr o att det tog hur lång tid som helst eftersom jag inte hittade vart jag skulle sätta stickan.Kristoffer rullade upp mig till neonatal i rullstolen så jag fick träffa plutten, som jag bara nån dag efter "döpte" till Oscar, det var en Oscar han blev liggandes i respirator & orchilator,

han mådde förhållandevis bra, vi hälsade på han flera ggr om dagen, jag låg nere på specen, BT var i gungning fortfarande så jag orkade inte vara uppe så länge, eller BT tillät mig inte det.på lördagen (1/1) mådde han så pass bra så de skulle ta bort (respiratorn var redan borttagen)

CPUp:en för han syresatte sig så pass bra, vi var överlyckliga!

jag skulle skrivas ut & få hamna uppe på NEON med honom...NÄRA honom...vad mysigt!dagen därefter höll jag honom i famnen, försökte amma lite, men han bara skrek & skrek, hela tiden..magen var stenhård!!!

ju mer tiden gick desto mer skrek han & magen svullnade...krille åkte hem runt middag (han sov inte på spec, men var där hela dagarna)

jag ringde honom och bad han komma dit för han ser så hämsk ut & de misstänker blodförgiftning..jag kände hur mitt BT höjdes, trots mediciner, tanten där sa att det är farligt..

hans mage bara svällde & svällde och hans hudfärg var grön-grå-gul jag kunde inte titta på honom, inte vara i samma rum, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag trodde att han skulle dö vilket jag också sa till kärringen när jag låg ner & vilade, då säger hon "nej det hoppas VERKLIGEN inte jag heller" med världens ledsammaste röst..

PANIK!!jag rusar ner till spec och skriker efter en stesolid (lugnande)

jag gillar inte såna piller men detta var nödfall...jag kände hur jag verkligen inte orkade stressa upp mig..de sa att de visste med 100% att det var blodförgiftning men också nåt med tarmarna, kanske tarmvred, så de ringde efter läkare & ambulans och han fick åka med blåljus till KS intensiv utifall att det skulle bli operation.

där låg han och såg helt döendes ut, jag har aldrig vart så rädd i hela mitt liv jag & krille fick sova på b-b...dagen efter kommer läkarna och vet vart felet ligger, de har satt katetern fel - in i levern!!! så att han gick ner 1 KG berodde på att all näring inkl medicin gått in där de kunde då inte säga nåt, men allafall att halva levern är skadad...detta kunde ta ett tag innan man såg förbättring..han fick resprirator pga att han skulle få vila, slippa andas för magen var som en ballong och det tröck på mot hans små lungor (han hade andningsuppehåll på HS, vilket tydligen är vanligt men det kunde minsann inte kärringen på neo på HS tala om, nej hon skulle bara skrämma upp mig)men det tog inte lång tid innan man såg förbättring!!

dag 1 visade 28 på leverprover dag 2=22 dag 3=8 dag 4=2,4 och idag 1,4!!!!!! alla hans prover har blivit jättefina och sen 2 dar tillbaka andas han helt själv för första gången utan CPUP..

levern är tydligen helt fascinerande på att återhämta sig och de tror inte att han ska behöva få men i framtiden vi är sååå glada för detta!!! min lilla oscar sög på tuttarna idag också för första gången efter ett par försök...men sen somnade han bara..

han vill bara sova i min famn idag träffade vi verksamhetschefen & nån annan chef från huddinge NEO och de såg så ledsna ut, de skulle själva anmäla detta till högste chefsläkarn på HS, socialstyrelsen och ett par andra..en utomstående skulle ta tag i detta också..

de var ärliga vilket vi uppskattade..(ja vi har vart arga och sagt att vi aldrig mer ska tillbaka)men man kan inte döma en hel avdelning för att en jäkla nattpersonal inte kan uppföra sig profficionellt om resterande är väldigt omsorgsfulla, men det är väldigt lätt..han sa att (han kan inte bestämma) men att det säkert blir en summa till oscar för sveda & värk, men inga USAmonster belopp..jaja det får vi ser hur det blir med den saken, det är alltid bra men huvudsaken är att han har hämtat sig så pass bra...

5500 kr fick han*

tydligen så sattes katetern lite fel från början men när de kollade röntken syntes inte det..men sen syntes det tydligen,

och jourläkarn hade sett det men sagt till han vi träffade idag att allt varit bra

(?????) han skulle jag gärna vilja ha tag på så han tog inte ut katetern som ställde till det,för att han dubbelkollade inte utan litade på vad han sa, vilket han tycker är väldigt beklagligt och han svor t. om åt sig själv.

de var överlyckliga när vi sa att vi kommer tillbaka ikväll.nej nu fick jag så högt BT så jag måste vila lite jag ligger oftast stabilt men jag kan få såna här höga värden..typ 112 i undertryck..jag fick allafall eklampsi..det farligaste och jag krampade och blev medvetslös av det...tack alla för allt!! puss på er