söndag 6 juli 2008

förlossningsberättelse med tösen...

En liten förlossningsberättelse!

Hade ju så förbaskat ont när dom satte igång mig igår vid 12-tiden, skrev väl förra inlägget vid 15?


Hade värkar eller förvärkar, jag hoppades ju på värkar.

Blev så jäkla irriterad på att ena barnmorskan samt läkaren bara garvade åt mig när jag sa att jag hade ont och slog med handen i luften "pfft" det där är bara början.



Hur klokt är det att säga till nån? vad ger det för förhoppningar?

jag var inte alls nöjd med de barnmorskor jag hade och hade haft under nattetid.
Bara för att dom är så vana betyder det inte att jag är det, jag ställde minst 100 frågor och 90 av dom kändes som korkade.


Vid 16-tiden drog dom i bardkatetern, en ballong som förs upp i livmodern och lossnar när man är öppen 3-4 cm.


Men nä...inget hände.


Jag kan ärligt säga att jag hoppas på att inte öppna mig så att jag kunde bli snittad.



Låg med ctg mellan typ 15-18 och värkarna var regelbundna, 2-3 minuter...först var jag inte så kinkig, men när klockan närmade sig sex kom tårarna, och vid varje värk kom tårarna och jag skrek och var förbannad på att jag inte kunde få nån smärtlindring.
(Jag hade inte lärt mig hur man skulle andas riktigt och det hela gjorde nog mer ont än vad det borde, jag tror att jag arbetade mot värkarna och inte med, genom att automatiskt hålla andan och spänna mig.)


"nu får dom fan ge mig nåt, varför ger dom mig inget???" *buhuuu*
(jag tröck stenhårt på ctg:t för att den skulle registrera starka värkar, uppåt 120, så jag skulle få smärtlindring)

Klockan 18 kom bibbi in och drog i ballongen "hoppas den inte släpper så jag kan få snitt"


Men så *plopp* var den ute.


jag blev väl både glad och ledsen på samma gång.
Ja vad ska man tro då? om detta var just "ingenting" i jämförelse med vad som komma skall.



Sen sa hon vid 19-30 tiden har jag för mig det var att hon ringt narkosläkaren för EDA.


Jippie!!! tänkte jag.


jag trodde det var för tidigt? jag var väl bara öppen typ 3-4cm?


Men det dröjde ett tag.

Jo just det, hon hade ju satt TENS på mig, jo men vad det hjälpte då....var ju bara nåt som burrade på huden, typ som nån billig variant av massageredskap.
Dom satte en skalpelektrod på tösens huvud, men den funkade inte ihop med tensen, det gjorde absolut inget!

Då fick jag äntligen lustgas


Först tog jag inte tillräckligt djupa andetag så det hände inte så mkt, men sen när jag drog typ 5 djupa andetag enbart i masken blev det genast mycket roligare.


Om jag enbart andades i den och inget utanför så kändes ta mig sjutton inte värkarna knappt, men jag fick hela tiden höra långt bort "andas baaaara när du har värk"


"ja du har ju ingen värk nu" hör jag krille säga.

"aaaaj aaaaj hahahahha"

.......skriker jag i masken. "jo nu har hon värk" säger barnmorskan.
(krille frågar barnmorskan varför mina värkar ser så svaga ut (runt 50) innan hade jag ju 120, minns inte vad hon svarade, jag önskade bara att inte skulle syna bluffen)

Krille håller på att filma och säger: här är sannas gourmetmiddag, vilket är lasagne! utbrister jag.
Sen såg jag på filmen idag att det var det ju inte alls, det var lax med nån sörja.
(familjen dafgårds igen)


Sen tjatar jag krille att ta lustgas....han blir helt yr och sägre att han nog ska ha mer respekt för mig och mitt låga blodsocker.


Eftersom jag sagt att det är lite så det känns att ha lågt socker, munnen domnar bort och man blir okoncentrerad och svamlig.


Fast detta var mer överdrivet, dock ville jag kolla sockret stup ikvarten eftersom det var liknande känsla, men det var bra.
Sen börjar jag göra "sax" och ville leka sten, sax och påse?!


Sen höll vi så och larvade oss, jag hörde hela tiden i bakgrunden var bibbi sa, och dom verka ha rätt kul åt mig.

Jag sa hela tiden "lustgasen står väl på 60/40?" eftersom dom såg att jag var helt väck i skallen så var jag rädd att den bara var inställd på syrgas...


när dom sen sa saker dom kanske inte trodde att jag hörde svarade jag dom direkt på tal "oj då" sa dom var hon var med, trots att det nu fullkomligt DÅNADE i huvudet och det kändes som om jag var nån heeelt annanstans......

Men jag sa att jag är faktist van att må såhär haha!!


Sen kom narkosläkaren in, 3 gånger misslyckades hon med ryggbedövningen, hon tyckte att jag var duktig sa hon.
Tillslut lyckades det.


Värkarna kom och jag behövde inte andas lååångsamt och gny.
men nog kändes dom allt, trodde nog att EDAN skulle göra större verkan, men det var helt okej.


Nu var väl klockan runt 22 och jag hade både lustgas 70/40 och EDA.




Då hade jag fått nya barnmorskor, verkligen jättetrevliga!! anne....

jag var öppen 5 cm vid 22 har jag för mig.
Sen blev klockan 23.15 typ, nånstans mitt i dimman lyckade jag hålla koll på tiden ändå....

Då var jag öppen 8 cm!
Jippie!


30 minuter senare typ var jag helt öppen, och det var riktigt svårt att hålla emot trycket.

"Andas bara lugnt....om du vill trycka lite så gör det, men försök att andas låååångsamt"


Det funkade.


Klockan närmade sig 23:50 och jag tog ingen lustgas, den gav ändå ingen verkan, jag tror jag hade haft krystvärkar i 30-40 minuter då och jag tror att jag inte fick krysta pga att jag kunde spricka då.

Åh vad svårt det var att hålla emot, 3 värkar, krystvärkar (kändes som man hade en stor melon i röven) kunde jag hålla emot, tillslut kunde jag inte det, då var klockan typ 23:50

3 minuter krystade jag, vilken var chockerande kort tyckte barnmorskorna, men så säger dom väl till alla....

Så en krystvärk tog jag i för kung och fosterland.


"du måste ha finskt påbrå" sa min bm som själv var finne.


Och sen var huvudet ute, krille filmade huvudet och då skrek jag "INTE DÄR"



Vid nästa krystvärk var hon ute. :-)







hon väger 3480 gram sa ena barnmorskan, utan att ha vägt henne.

En liten svarthårig skit kommer upp på mitt bröst och gnyr "men ska hon inte skrika?" undrade jag.


nej det behövdes inte.


Vi gjorde ingenting, den där bibbi sa att man hade sen avnavling med prematurer, men dessa hade inget emot att v i väntade lite.

Dom hade fullt sjå att få ut moderkakan.
det lyckades inte dock.


Hon föddes 23:58 (på BF)

klockan 01 kommer läkaren in, narkosläkaren och dom säger att vi måste operera
Min barnmorska säger att det kan göra rätt ont så de kommer söva mig.

Men på OP säger dom att jag får vara vaken, fast med stark EDA, eftersom jag har nålen kvar...
jag bad om att få vara sövd, men fick inte det.


Värsta teamet var där, säkert 6-7 stycken.
En kvinna lugnar mig med att detta hade hon också behövt göra.


jag börjar må svindåligt, jag får massa konstiga mediciner och jag skakar som ett asplöv.
jag kollar blodtrycket, som låg på 140/90 bara nån timme innan, det vara nere på 60/40

:O


Det var inte kul, jag ser påsarna med blod och hur det splachar på golvet "nu kom moderkakan ut" säger sköterskan.
Nej det var det inte det var blod.


jag förlorade 4,2 liter blod!!!



Usch det var verkligen inte roligt, jag var livrädd. hade en puls på 130 typ, aslågt blodtryck och HB.
men efter blodet jag fick gick det upp och jag fick åka till uppvaket.

(sköterskan sa till en annan att han räddade liv....om mig)




Fast dom opererade inte mig dom grävde istället.


Jag var bedövad från brösten och neråt och på uppvaket bytte dom trosa, binda och vände mig från sida till sida, nu vet jag hur det känns, sånt som jag gör som personlig assistent!





Jag bönade och bad om vatten, "jag har aldrig vart såhär törstig i hela mitt liv" skrek jag.


Kärringen gav mig en pinne med bomull som jag skulle suga på.



Min fobi är kräk, så är det bara, min mardröm är att behöva kräkas bland folk, och folk var det gott om brevid mig, jag låg där och verkligen höll emot.


Sen fick jag en spruta som lindrade det så smått.
Sov i 30 minuter, hade inte sovit på över 36 timmar.





krille och min barnmorska kommer ner med bebisen :-)
Han tycker att hon ser ut som en Julia och det tycker jag med.





Det sjuka är att hon väger faktist 3480 gram!!!!!!!!!!!!!!!! 50 cm lång.


(precis som jag skrev ovan att bm sagt)




Min gulliga barnmorskar pockar på att jag ska höra av mig om jag vill prata, att det är bra om man går igenom det som hänt.





jag ber om lite vatten, inte ett glas, utan det blir kanske 10!
kärringen tittar på mig.


Klart jag ska ha vatten tycker dom andra!
Jag blir upprullad till BB där vi sover en stund, krille åker hem, fanns ingen plats, det var medicinsk BB.


vi äter, jag åt första gången på 24 timmar vid 14:30
"Julia" om hon nu ska heta så är helt underbar! hon ser så oskyldig och älskvärd ut (som antagligen alla föräldrar tycker om sina barn)





hon bara gnyr lite.
finns en stackare här som skriker HELA tiden, stackars mamma och barn.





Oscar och krille tittar in vid 10 :)


"jag älskar bebisen" utbrister oscar!



man får ändå passa för han är nära att sätta sig på henne då och då.


Mamma kommer förbi, man märker att oscar är lite svartis, men det tänker ju folk på!
Hon hade köpt presenter till bägge två.





Nu är klockan kvart över elva och idag har jag ätit, och till min stora förvåning gjort numbero two två gånger ;)
jag sa att jag var rädd för att äta för att behöver göra number two...



Duschade gjorde jag också, men jag går helst med gå-vagnen, men det går bra utan.
Jag tror att jag har spruckit invändigt, på nån indre blygdläpp, men inget mer!!!!
Jag blöder och har kateter, så jag blir kvar hör på medicinskt BB.






/

man ska inte lyssna så mkt på andra!! för mig var "förvärkarna" absolut den jobbigaste delen av förlossningen, jag som t. om ville ha snitt ett tag pga vad andra sa.
Det gjorde inte alls ont att krysta ut henne, kändes som att skita! som min mamma sa, det varke brände eller var nån soffgrupp som skulle ut.
Men å andra sidan så har det väl kännts så för många kan jag tänka mig.
jag gör inte om detta iallafall hehe....








17 kommentarer:

Anonym sa...

Jättegrattis!!!!!
Starkt Jobbat!
Hoppas att få se bild snart :-)

Anonym sa...

följt dej sen du åkte in! grattis till tösen=)

Anonym sa...

det är olika.. för endel känns det som att skita ut en soffgrupp, som att spricka upp helt och hållet. De som inte har ont då barnet ska ut har en jäääkla tur skulle jag vilja säga! Det är rätt logiskt att det gör ont med tanke på det stora som ska ut ur det lilla... (?)
Sen hade du ju eda osv också och därför blev ju värkarna inte värre, men innan du hade eda så verkade du ju lida...

Catarina, Jonas, Elsa och Ebbe sa...

Åh!! Grattis grattis till tösen!

UlliZ sa...

Grattis grattis.
Vilken "härlig" förlossningsberättelse. Så detaljerad.
Hoppas att du repar dig snart så att du får åka hem och njuta av din lilla skatt.

Anonym sa...

Grattis till Julia. :-)

Jobbigt med blodförlusten. Jag fick åtminstone sova när samma hände mig. Blev sövd och var iof på uppvak i en 6 timmar. Fick oxå den där hemska bomulstussen ;-) Hjälpte ju föga.

Kram kram

Anonym sa...

Grattis till lill tjejen!!!!

Anonym sa...

Grattis till er lilla Julia!!!

Anonym sa...

STORT GRATTIS gumman, härligt att hon är så lugn :)

Anonym sa...

Du är stark du.

Grattis till er båda!

The pyssler sa...

OjOjOj Sanna! Vilken grej, jag både skrattar o får tårar i ögonen. Du är så rolig och stark sötis. Längtar tills jag får träffa er. Julia var jättegulligt namn ju. Hör av dig när vi får komma. Puss o kram Miranda

Anonym sa...

GRATTIS! Vilken superhäftig resa!!!

sanna sa...

tack alla!!!

Malin sa...

Ett jättegrattis gumman!!! Åh vad härligt att du fick föda vanligt!! *avis*
Om igen.. GRattis till lilla fina Julia!
KRamizzz

Anonym sa...

Grattis stumpan!
Vad fin hon är & vad skönt att ni mår bra!
Fan vad duktig du är!
Ska tänka på tappra Sanna nät det är min tur, ha ha.
Världens största grattis kram till er alla!

Anonym sa...

grattis vännen till tösen :-D jag skratta lite granna till din fina förlossning berättelse :-D du har talets gåva:-D

Anonym sa...

GRATTIS till er alla i hela familjen. Vilken underbar liten "docka" ni har fått!
Hon är väldigt lik dig, Sanna! :o)

Jobbigt med allt som hände.
Har ju själv en jobbig förlossning bakom mig *ryser vid tanken*
Så STARKT jobbat, vännen!
Och tusen och åter tusen kramar till dig!