orolig mamma...

Usch jag var så orolig nyss, höll på att få panik.
Läste massor om "beaus lines" har sökt det på google, upptäckte till min stora fasa att alla engelska sidor kunde översättas till svenska, det såg lite knackigt ut men en del ord som jag tidigare inte förstått kunde nu översättas.

tidigare har jag läst att stress och infektioner kan ge såna här skador på naglarna, men nu stod det mycket om diabetes, hjärtproblem osv.

Även undernäring.

Oscar äter ju inte så bra, äter väldigt lite och sen har vi inte ätit så mycket frukt heller, han är inte så pigg på det längre ens.
När han var liten tyckte han t. om om broccoli.
Han har även fått såna här sprickor på tånaglarna, så jag ringde sjukvårdsupplysningen.


"hej jag har en fråga angående min sons naglar"


Jag kunde riktigt se minen på honom, typiskt hysterisk morsa tänkte han, vem fan ringer om sitt barns naglar en söndagskväll?
Men han lät inte oroad och han trodde det berodde på brist, nån vitaminbrist, så hans råd var att han skulle äta mer frukt.
Oscar har ju även molusker.

Jag kände mig som världens sämsta morsa som inte gått och kollat upp hans prickar, men jag lyssnar för mycket på andra, och de säger att det ser ut som typiska molusker.



Jag är så JÄKLA orolig av mig!

Igår när jag läste att nagelproblemen kunde ha att göra med hjärtat tyckte jag att han hade jättehög puls, så jag tog pulsen på honom och gjorde en omröstning på familjeliv om det, men det var många föräldrar som sa att deras barn hade hög puls.


Sen såg jag att 5-åringar har en puls på 110, och oscar hade en puls på 100.


Det var ännu värre när han var mindre, då jag höll på att kolla hans blodsocker.
Gjorde det en gång när han hade ätit banan, då låg det på 7,1 och det tyckte jag var högt, men sen dan efter låg det på 5,6 efter amningen.

En gång kissade han på golvet och jag tyckte det var klibbigt = sockrigt.
Men även då var det bra.
detta hade min läkare naturligtvis fått reda på, och skällde ut mig efter noter.
Sen dess har jag inte kollar sockret på honom och vill inte det heller för det stressar sönder både mig och honom är jag rädd.


Men SÅ jäkla farligt var det väl ändå inte att kolla sockret på sitt barn som var 1 år?
tror knappast att han fått större men av det.

När han var en vecka gammal och höll på att dö visste jag inte vart jag skulle ta vägen, då fick jag en stesolid.
Sånt nervvrak är jag ju inte nu, men jag vet inte om oron sitter kvar sen dess.

Sen att både jag och krille har cancer är ett annat dilemma, men försöker att inte tänka på det *s*

I morgonbitti ska jag till mvc för att kolla blodtrycket....mer oro.....


Oscars ena nagel