Mammahjärtat

Idag har jag varit så ledsen.


Oscar har ju en liten svaghet på högra sidan, framförallt benet och foten, fast han kan springa och göra såna saker så ingen märker nåt.
Men han går på habilitering för det.
Däremot blev jag sååå ledsen när jag såg hans jämnåriga kompisar cykla omkring i parken och körde om varandra, när han har det svårare, och han hamnade utanför.
Han får kämpa så mkt mer än alla andra, och han är ändå så duktig!

Även bollspel gör det lite svårare, som bandy eller fotboll.

Jag märker att han hellre ställer sig utanför då.
Vi får träna med honom i sommar, inför dagiset till hösten, bland alla stora barn.
På det dagiset har dom ju cyklar och det krävs mer, alla ungar ska ju tävla hela tiden mot varann också.
"jag vinner, jag är bäst" osv

ja oscar säger ju "det är inte viktigt att vinna, det viktiga är att ha roligt"

Men även han vill nog vinna.....
Nej fy, jag har vart så ledsen så ledsen och tårarna har brännt bakom ögonlocken hela dan....
Jag frågade dessutom honom om han blev ledsen där i parken och han nickade och sa ja...



Alla killar nuförtiden ska väl bara tävla och tävla, och sparka fotboll och TÄVLA..finns väl knappt några lugna killar som gillar mer avancerade lekar, Oscar har otroligt bra fantasi och kommer på alla möjliga saker att göra.


Men jag är orolig för att det inte finns några "lugna" lekar på förskolorna....
Han var så duktig hemma idag, först satte han på datorn själv och körde igång dataspelet.
Sen har han plockat undan efter sig, och medans krille slängde soporna var han ute i köket och satte på en ny påse på hinken, sådär ordentligt.



ÅÅÅhhhh....


precis när jag satt här och skrev nyss hörde jag honom innifrån köket hostandes...
sådär som när man har satt i halsen.....usch, det bara dunkade i bröstet på mig.
Jag rusar ut och han verkar inte få nån luft!!!!



Men då ser jag vad han stoppat i sig, hela ansiktet är brunt och händerna och tröjan med!!!!!!
KAKAO!!!!


Usch vad äckligt....det kan nog få en kikna....ren kakao är inte gott!
Men *phuuu*


2 gånger har han satt i halsen, första gången var han kanske 2 år och åt såna nacho-chips, då vände hans faster upp och ner på honom...
andra gången var vi hemma själva och då var det äpplet som hade fastnat.
Jag fick spel och bara grävde i halsen på honom....


Är det nåt jag är rädd för så är det att ungar ska sätta i halsen...annars är jag rätt cool av mig när det gäller det mesta.
Därför är nog Oscar rätt tålig fysiskt....för att vi som föräldrar aldrig skriker eller blir rädda när han slår sig.


Däremot är han mer känslig "mentalt"
Han är så försiktig när det gäller barn han inte känner, trafiken osv..



Nu har jag precis lagt prinsen, jag sa: "ja älskar dig" han sa "jag älskar dig"

Han sa:

"du är den finaste tjejen"