Igårkväll hade jag hemskt ont i magen.
Sen skulle jag läsa såklart om preeklampsi, och att ha ont i magen uppe under revbenen var ju absoluuuut inte bra!
Så idag ringde jag mvc och de tyckte att jag skulle åka in. Fick en akut-tid snabbt, men de skulle stänga innan 12, så krilles pappa var snäll och skjutsade in mig.
Fan så stressad jag var, jag satt och tittade när barnmorskan kollade mitt urinprov, nog tyckte jag att hon kollade aldeles för länge på testet?
Sen kom hon och tog blodtrycket, och då var pulsen uppe på minst 110.
Det var dock bra konstig nog, 120/70, vikten låg på 70 :-( +12 kilo.
Men jag tror det har att göra med allt insulin som jag tar. *visslar*
Klockan 11:
barnmorskan kör in CTG-apparaten och blodprovningsvagnen till alla stackars sjuka mammor som ligger där inne och lider.
Tänk om mina värden är dåliga? tänk om jag blir tvungen att läggas in, hemska tanke!
Jag kunde riktigt minnas hur det var att ligga där.
När man tänker tillbaka på sjukhustiden då jag var inlagd och när Oscar föddes och vi var på neo så känns allt så rosenrött jämför med hur det var IRL.
Det är väl så, folk förtränger och förskönar allt...samma sak med förlossningar, man tappar minnet.
Läkarn ropade in mig och han klämde på min mage och envisades med att säga HAN.
Han ligger med huvudet nedåt osv.
Jag hade en ovanligt mjuk livmoder....."aldrig kännt så mjuk"
Men det var inget negativt.
Inget spår av nåt i urinet heller.
Bra...
Gick upp till restaurangen och fyllde en burk proppad med mat att ta med, kassörskan tittade konstigt på lådan och på mig, och jag putade med magen, jag såg nog ut som en sån som är så dum och tror att man MÅSTE äta för två eller nåt....
Nu är Krilles pappa påväg hit med Oscar :-)
Sen skulle jag läsa såklart om preeklampsi, och att ha ont i magen uppe under revbenen var ju absoluuuut inte bra!
Så idag ringde jag mvc och de tyckte att jag skulle åka in. Fick en akut-tid snabbt, men de skulle stänga innan 12, så krilles pappa var snäll och skjutsade in mig.
Fan så stressad jag var, jag satt och tittade när barnmorskan kollade mitt urinprov, nog tyckte jag att hon kollade aldeles för länge på testet?
Sen kom hon och tog blodtrycket, och då var pulsen uppe på minst 110.
Det var dock bra konstig nog, 120/70, vikten låg på 70 :-( +12 kilo.
Men jag tror det har att göra med allt insulin som jag tar. *visslar*
Klockan 11:
barnmorskan kör in CTG-apparaten och blodprovningsvagnen till alla stackars sjuka mammor som ligger där inne och lider.
Tänk om mina värden är dåliga? tänk om jag blir tvungen att läggas in, hemska tanke!
Jag kunde riktigt minnas hur det var att ligga där.
När man tänker tillbaka på sjukhustiden då jag var inlagd och när Oscar föddes och vi var på neo så känns allt så rosenrött jämför med hur det var IRL.
Det är väl så, folk förtränger och förskönar allt...samma sak med förlossningar, man tappar minnet.
Läkarn ropade in mig och han klämde på min mage och envisades med att säga HAN.
Han ligger med huvudet nedåt osv.
Jag hade en ovanligt mjuk livmoder....."aldrig kännt så mjuk"
Men det var inget negativt.
Inget spår av nåt i urinet heller.
Bra...
Gick upp till restaurangen och fyllde en burk proppad med mat att ta med, kassörskan tittade konstigt på lådan och på mig, och jag putade med magen, jag såg nog ut som en sån som är så dum och tror att man MÅSTE äta för två eller nåt....
Nu är Krilles pappa påväg hit med Oscar :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar